Ston

 

Avelsvärdera ditt russ-sto

 

De flesta hästintresserade har nog hört talas om premiering, men det råder viss förvirring om vad premiering och stambokföring egentligen innebär och vad det är bra för. Det är många olika begrepp att hålla reda på, och inte gör det saken enklare att termerna ändrats: hästpremiering heter numera avelsvärdering.

 

Det vanligaste är kanske att man blandar ihop ”vanlig” utställning med avelsvärdering; inte så konstigt eftersom båda innefattar exteriörbedömning. Men en utställning är en skönhetstävling där dagsformen avgör, medan avelsvärderingarna har till syfte att välja ut hästar lämpliga för avel, främja kvalitet och utveckling av svensk hästavel samt att förebygga ärftliga sjukdomar hos djur. Avelsvärdering och stambokföring är inte heller samma sak, vilket många tror, men man kan säga att avelsvärderingen är nödvändig för stambokföringen. Ett sto kan alltså avelsvärderas utan att stambokföras, men kan inte stambokföras utan att vara avelsvärderad.

 

I Sverige har hästbedömningarna mer än sekellång tradition, från tiden då hästen var samhällsekonomiskt oumbärlig som dragare i jord- och skogsbruk och som transportmedel, och dessutom fortfarande i militär användning. Svenska staten kontrollerade hästaveln genom premieringsverksamheten, eftersom det var viktigt att hästarna i landet höll hög kvalitet. Genom att endast de mest framstående individerna sätts i avel ökar sannolikheten att nästa generation växer upp till vackra och användbara hästar.

 

Gotlandsrusset har premierats på Gotland sedan 1896. De allra första åren rådde tvekan om hur ”småhästarna” skulle kategoriseras, men genom Kungligt brev (från Oscar II) av den 10 juli 1901 fick stuteriöverstyrelsen besked att russet i premieringshänseende skulle räknas som varmblodig ras. Russaveln i Sverige var av naturliga skäl fram till 1950-talet koncentrerad till Gotland, på fastlandet bedrevs viss avel på Skansen i Stockholm och Slottsskogen i Göteborg. På fastlandet blev russet faktiskt inte premieringsberättigat förrän så sent som 1961.

 

Det första bandet av ”Stambok för russ” (titeln numera är ”Riksstambok för gotlandsruss”) utgavs 1943 och omfattade hingstar med stamboksnummer 1 – 90 samt ston med nummer 1 – 286. Det senaste utgivna bandet, band XVII (sjutton), trycktes förra året och omfattar ston och hingstar stambokförda åren 2004 – 2006. Antal stambokförda russ ligger nuförtiden på omkring 10 – 15 hingstar och drygt 100 ston per år, med en toppnotering i fjol då det stambokfördes 137 ston. Den senast riksstambokförde hingsten har nummer 620, det senaste stoet gavs nummer 4767.

 

Avelsvärderingarna för ston och unghästar, eller sommarpremieringarna som de också kallas, arrangeras över hela landet under juli till september. För lista över datum och platser, se Svenska Hästavelsförbundets hemsida, www.svehast.se. Här visas unghästar, från föl till treåringar, samt vuxna ston av alla raser. Domaren exteriörbedömer hästarna med utgångspunkt från rasbeskrivningen med hjälp av den så kallade 50-poängsskalan, fem bedömningsgrupper där hästen kan få maximalt 10 poäng per grupp:

 

•          typ (främst rastyp men även könstyp och brukstyp)

•          huvud, hals, bål och kors (hästens sida)

•          hästens extremiteter (ben och benställning)

•          rörelser i skritt

•          rörelser i trav

 

Rasbeskrivning gotlandsruss

 

Typ:       Harmonisk, välproportionerlig med utpräglad raskaraktär.

 

Huvud:   Proportionerligt torrt huvud med bred panna, rak näsrygg och vaken blick.

 

Bål:        Lång, välliggande bog, gott bröstdjup, utvecklad manke med gott sadelläge. Lagom lång stark rygg,

              starkt njurparti, väl sluten bål och korsets längd väl dimensionerat med rätta vinklar.

 

Ben:       Framben godtagbart korrekta, torra med väl markerade framknän, starka inskeningar, korta starka

              skenor. Bakben godtagbart korrekta, torra med välmusklad skank. Lagom vinklade, starkt inskenade

              hasar. Välformade hovar med god hornkvalitet.

 

Rörelser: Energiska, taktmässiga, bogfria, elastiska och vägvinnande.

 

Storlek:   För riksstambokföring mankhöjd mellan 115 – 130 cm. 2½-åringar 115 – 127 cm, treåringar ej över

              128 cm. Idealhöjd 123 – 126 cm.

 

Färger:    Alla färger tillåtna utom homozygot gulanlag (så kallad albinism), skimlar, blackar och dorsalskäckar.

 

Avelsvärderingsprotokollet ger hästägaren en uppfattning om stoets för- och nackdelar, något som är värdefullt vid val av hingst. Det är bra om så många russ som möjligt visas fram och exteriörbedöms, eftersom ett stort underlag ger säkrare värdering av föräldrarnas nedärvning. Valacker får visas på avelsvärdering, både för att få egna meriter och för att meritera föräldrarna (fast det är kanske mer vanligt att visa sin valack på utställning). Även russ som inte är riksstamboksberättigade får visas på avelsvärdering, för att få en exteriörbedömning, men kan inte klassindelas.

 

Unghästar ett till tre år gamla placeras i olika kvalitetsklasser utifrån hur många poäng de tilldelats:

 

38 poäng eller över                                klass I            blå rosett     skådepenning

35 – 37 poäng                                        klass II           gul rosett     skådepenning

30 – 34 poäng                                        klass III          röd rosett

29 poäng eller under                              kasserad för avel  

         

Treåriga ston som av domaren getts lägst 40 poäng (ingen delsiffra under 7) och inmätts till max 128 cm tilldelas det prestigefyllda diplomet och en blågul rosett. Själva diplomet delas inte ut på premieringsplatsen utan vid ett senare tillfälle. En skådepenning var förr en pengapremie som utdelades som uppmuntran till framstående hästar: numera är det en liten medalj som stoägaren själv får betala. Svenska Russavelsföreningen bekostar skådepenningen till ett- till treåriga ston vilka tilldelats lägst 35 poäng (klass I eller II) på de platser där ingen annan sponsor redan trätt in.

 

Tidigare var ett sto tvunget att vara minst fyra år gammal och ha haft föl innan hon kunde stambokföras, men den regeln avskaffades för tio år sedan, samtidigt som bruksprovet gjordes frivilligt. Ston som tilldelats lägst 30 poäng exteriört (ingen delsiffra under 5) indelas i tre olika avelsvärdeklasser baserat på individprövning:

 

• avelsvärdeklass G, för alla treåriga och äldre ston

• avelsvärdeklass G II, för ston lägst fyra år som haft minst en avkomma efter för rasen godkänd hingst samt avlagt bruksprov eller har tävlingsmeriter

• avelsvärdeklass G I, för ston lägst fyra år som haft minst en avkomma efter för rasen godkänd hingst och dessutom har bra meriter, t ex erhållit diplom eller minst två guld på utställning, eller framstående tävlingsmeriter

Ston tio år gamla eller äldre poängsätts normalt inte, men ska av domaren bedömas vara av kvalitet motsvarande lägst 30 poäng för att tilldelas avelsvärdeklass G eller högre. För de som minns de gamla avskaffade bokstäverna motsvarar G och G II ungefär B-premiering, och G I motsvarar ungefär AB-premiering.

 

Bruksprovet är alltså numera frivilligt, och kan ersättas med tävlingsmeriter från offentlig tävling, kvalitetsbedömning, eller liknande. Ett enkelt bruksprov kan även utföras på plats vid avelsvärderingen, antingen visas stoet riden eller körd. Notering om utfört bruksprov förs in i stamboken.

 

För att genomföra riksstambokföringen måste stoägaren sedan följa upp avelsvärderingen med att inom fyra veckor efter visningstillfället betala in stambokföringsavgiften (som i år är höjd till 400 kronor) till Svenska Russavelsföreningen. Stona införs i riksstamboken i löpande ordning allteftersom betalning skett, och stambokföringsbeviset skickas ut senare under hösten. Russets identitetshandling utgörs av hästpasset, stambokföringsbeviset är ingen värdehandling utan endast en bekräftelse av riksstambokföring.

 

Om stoet fått ett antal avkommor som i sin tur är meriterade enligt storeglementets poängskala kan stoet visas på avelsvärdering för höjning av avelsvärdeklass, och avkommeprövas då.

 

• avelsvärdebokstav A, till ston som lämnat minst 5 levande födda föl, minst 80 avkommepoäng

• avelsvärdebokstav ELIT, till ston som lämnat minst 6 levande födda föl, minst 120 avkommepoäng

• avelsvärdebokstav Super-ELIT, till ston som lämnat minst 7 avkommor med minst 30 avkommepoäng vardera

Avelsvärdebokstäverna ELIT och Super-ELIT kan utdelas postumt, det vill säga efter att stoet avlidit, så länge avkomma till henne finns i livet.

 

Avelsvärderingarna brukar på sina håll i landet vara riktiga folkfester. Om ditt sto inte sedan tidigare är stambokförd kanske du vill anmäla henne i år? Av hävd anses det extra viktigt att visa treårsstona, som ju bara ges en chans i livet att erövra det eftertraktade diplomet. Även äldre ston som används i avel bör visas på avelsvärdering och riksstambokföras, bland annat för att eventuella söner till henne i sin tur ska bli riksstamboksberättigade.

 

Se även Storeglementet 2009. Där kan du läsa hur man räknar ut om stoet är berättigat till höjning av värdebokstav.